Städhjälp: Tänka tillbaka

Fascinationen av att hjälpa andra samtidigt som man tjänar en slant fortsatte sedan för Iris. Hon tycktes ha hittat ett kryphål i tillvaron redan som 11-åring. För vad har man när man är i den åldern? Jo, man har en väldigt massa tid. Vad har man inte? Några pengar. Kunde detta kombineras kanske. Svaret var ja.

Redan efter att hon spenderat 2 veckor som städhjälp där hemma kände hon att hon hade hittat rätt. Detta var ju enkelt, tänkte hon. Hon tjänade alltså 400 kronor i veckan genom att städa 4 kvällar. Särskilt enkelt blev det förstås att vara städhjälp när både mamma och pappa fick dåligt samvete och hjälpte till. Iris tyckte om de där kvällarna när de la ungefär 1,5 timme tillsammans på att städa. De lyssnade på musik, tog danspauser och städade vidare. Som ett team av städhjälp. Det var fina tider.

Sådär fortsatte det sedan ett bra tag. Iris var städhjälp och dotter hemma och det blev till en vana. Faktum är att det gynnade hushållet och familjen på flera olika sätt.

  • Iris blev gladare för att hon fick möjlighet att vara produktiv samtidigt som hon faktiskt tjänade en slant som städhjälp. Det var oerhört positivt för hennes utveckling och hon är övertygad om att det formade henne för resten av livet.
  • Hemmet blev mer städat. Inte ens lillebror Rasmus kunde ställa till med sådan oreda att det blev ouppnåeligt för familjens nya städhjälp. Nej, det var en konstant känsla av ordning, reda och renlighet där hemma. Mycket tack vare Iris men också tack vare föräldrarnas ökande intresse för att städa.
  • De fick tid över till annat. Ofta utförde Iris sina tjänster som städhjälp innan övriga i familjen kommit hem. Detta gjorde att hon fick lite kvalitetstid för sig själv. Detta samtidigt som både hon och resterande familjemedlemmar fick tid över till annat när de kom hem. De åkte på utflykter, hade filmkvällar mitt i veckan och kunde rå om varandra på ett sätt de sällan gjorde innan städhjälp-tiden.

Iris kunde ofta tänka på den här tiden. Att det kanske var startskottet på någonting. Det hade ju trots allt gått bra för henne i livet sedan. Kanske hade tiden som städhjälp inte varit den som var mest avgörande för framgången. Men kanske hade det spelat mer roll än hon ibland tänkt på.

Kanske var dessa tankar, om barndomen och (exempelvis) tiden som städhjälp, något som kom till henne för att hon fyllt 40. Hon gillade inte att tänka på sig själv som någon som går igenom kriser. Hon började dock mer och mer tro att det var just vad hon gjorde i detta nu.